PlätterMedRedigGrädde

Jag är konstig. Velig. När det äntligen är en solig och fin sommarkväll vill jag inget annat än att solen ska gå ner. Den stör mig just nu. Vissa saker sätter sig i min hjärna, just nu har jag Twilight och måste se den. Jag var precis hemma hos Ida och lånade den. Men jag kan ju inte sätta mig och se den än, för då får jag dåligt samvete att jag inte utnyttjar de få soltimmarna man får. Vilket jag egentligen inte gör iaf, eftersom jag sitter ändå inne vid datan.
Där har vi problemet. Jag vill ha så mycket. Nu har jag fått en solig sommarkväll, som jag senast igår tänkte "att om man ändå kunde få en sån där härlig kväll innan skolan börjar". Nu vill jag något annat, jag vill kolla på film. Men jag gör inte det för att jag vill ju inte vara "otacksam". Jag tror att jag är tacksam nu för att kvällen blev varm och sommrig, jag tror att jag snart ska gå ut i solen och verkligen vara glad. För jag är ju så tacksam för det fina vädret när jag bara sitter och hoppas på sämre väder.
Jag tror att jag har visat hur tacksam jag är för allt, men hur visar jag det egentligen? Inte konstigt om jag kan uppfattas otacksam då?