PlätterMedRedigGrädde

Jag är stolt just nu. Även att jag vet att jag inte kommer vara det särskilt länge. Men att skriva ner det kanske hjälper som en påminnelse senare.
Det konstiga är att jag inte bryr mig, jag gör verkligen inte det, jag lovar på hedersord. Men nu är det ju så att jag känner mig själv och jag vet hur min hjärna reagerar. Det är en hjärna som ska vrida och vända, ut och in, hit och dit. Det är liksom det som gör mig orolig. Jag vill inte ha den där hysteriska hjärnan som analyserar minsta lilla. Just nu bryr jag mig inte men jag vet att framåt kvällen kommer min hjärna gå på högvarv. Speciellt eftersom jag inte har något annat att sysselsätta mig med idag. Åh jag vill inte vara med om det.
Just nu håller den sig lugn och jag är så stolt. Om jag bara kan övertala mig själv att jag inte bryr mig ska det gå bra och jag hoppas att träningen idag hjälper mig att inse det. Att röra på fläsket hjälper mot mkt.

Så kom den då. Veckan av absolut ingentingen att göra. Det gör inte så mycket faktiskt, eftersom veckan som vart har varit fullt upp. Jag kom på igår att jag inte har suttit inne i tv-rummet å degat nån gång sen jag kom hem för mer än en vecka sen. Jag som annars brukar bosätta mig i min fotölj direkt efter båtresan och lämnar inte den förrens båten lättar ankar igen typ. Näe, men det har varit extra mycket den senaste veckan. Men det har bara varit skojsigt:)
Den kommande veckan är till för att praktisera men för min del är den till för att inte ha något att göra de närmsta fyra dagarna. Jag började däremot min prao i fredags. Då hade ik mitt öde i deras händer. Om de hade förlorat så hade jag fått en extra praodag, vilket hade varit bra men nu skulle de för en gång skull vinna och jag fick nöja mig med bara en klubb-tv sändning. Jag fick inte göra allt för mycket men att välja rätt musik kunde jag allt.
Nu ska jag inte dit förrens på fredag men då blir det att filma fönster ist för hockeyspelare.
På lördag bär det iväg till göteborg med elin, vilket jag ser fram emot :D